Förskoletankar

Nu börjar jag förstå det alla säger, att tiden går så fort. Herregud, vår lilla bebis är ju snart 1 år!!! Ångestframkallande, men roligt! Såg massa småttisar på bvc häromdan och de ammade och gnydde så gulligt och hjälpsamt. Medan min lille helst står och "hänger" vid en stol eller ett bord eller skriker i falsett, som han börjat med denna vecka. Vilgot har blivit mkt mer storkille än bebis. Vart har dessa månader tagit vägen? Jag har snart varit hemma 1 år!!! Ojojoj.
Idag kollade jag på nätet efter blankett till förskoleplats. Det känns avlägset men det är dags att börja tänka på det snart. Det blir väl inskolning nån gång okt-nov kanske, när J. pappaledighet är över. Spännande, men stort för en liten kille.
Jag har själv skolat in en och annan knodd och det är inte alltid så lätt för föräldrarna att se sitt barn gråta floder när de går därifrån. Annat är det för personalen som får se tårarna torka och skrattet blomma ut. Egentligen vill man ju ha sitt barn hemma så länge det går, tur vi har Farmor som jobbar deltid och kanske vill ta hand om Vigge ibland.
Hösten 2006 började jag mitt nuvarande jobb, som jag trivs kanonbra med. Men många tåg har gått sen dess. Vi har flyttat, ökat på med ytterligare en avdelning och fått fler kollegor och barn. Ibland längtar jag till jobbet, vissa dagar inte alls. Här är en gammal bild på mig taget under första tiden i Byskogen där jag och M. öppnade förskolan. De som vi skolade in då, är 4 år gamla nu. Jo tiden GÅR fort!!